Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den finske bonden, allmogen upp ur okunnighetens
skymning och nödens, armodets natt. Fennoman i denna ädla
betydelse var Runeberg — huru skulle väl han, som var
så innerligt fast vid sitt folk, kunnat vara annat? Men
till ytterlighetsmännens skara sällade han sig aldrig, då
desse, för att höja finska nationaliten, vände sig fiendtlige
och hätske mot det svensk-finska elementet. I detta stod
Runeberg sjelf hufvudet högre än någon annan.
Emellertid fortgick han på sin skaldebana. Samma
år (1836) som Lönroths ‘Kalevala* utkom i tryck, vardt
äfven Runebergs dikt ‘Hanna* tillgänglig för allmänheten,
denna herliga, skära idyll, tillegnad ‘den första kärleken4.
Den mottogs med hänförelse af både allmänhet och kritik
här i Sverige såsom synes af t. ex. ‘Svenska
Litteraturföreningens Tidning1, som efter ‘Hannas‘ ankomst utbrast:
“En svensk sångardrott är och blir Runeberg, så länge
svenska är svenska, och finsk är svensk, så länge svenskt
språk klingar på hans läppar, svensk odling bildar hans
förstånd, och gamla minnen och sympatier elda hans hjerta
... Måtte denne Finlands nationalskald äfven bli en af
Sveriges folkskalder!.. P Och sjelfve Atterbom behagade
‘att i anförda omdöme och önskningar instämma*.
Tegnér, den af Runeberg så starkt tadlade och
angripne, skref efter utgifvandet af‘Hanna4, på grund deraf
att ej mindre än trenne stolar stodo lediga i den af
Runeberg äfvenledes gisslade Svenska Akademien, till
Brink-man: “Hvad säger du om Runeberg i Helsingfors, som
tyvärr dock icke är svensk medborgare, endast till språket?
Det är dock verkligen en poetisk natur. Att han skrifvit
allehanda mot mig — jag har ej läst det — skulle
ingalunda hindra mig att ge honom min röst“ (till medlem
af akademien).
Ja, sjelfva denna akademi tilldelade på sin
högtidsdag 1839 utan täflan sin stora guldmedalj åt ‘detta Sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
