Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktsamlingen utkommit, yttrade ock Finlands då varande
guvernör, general Berg, att det var det största missgrepp,
den finska censuren ännu gjort. Men det stod ej till att
ändra, och då andra delen skulle utkomma, var redan
folkmeningens tryck så starkt, att censuren icke vågade
undertrycka arbetet, med undantag af stycket ‘Sveaborg*
och sådana ställen i andra af sångerna, som om dess
förrädiska fall påminte, hvilka senare af censuren
godtyckligt, stundom på löjligt sätt ändrades.
Det stilla och lugna lifvet i Borgå, der Runeberg
dock var medelpunkten i Finlands kulturlif, af bröts 1851
genom den resa skalden gjorde till Sverige, kanske mest
för att personligen lära känna författaren till ‘Törnrosens
Bok‘, den af Runeberg högt stälde Almqvist, en önskan
som på ett sorgligt sätt tillintetgjordes. Deremot kunde
han i den djupa och varma hyllning, som här från alla
samhällsklasser kom honom till del, se huru innerligt älskad
hans diktning var i vårt land och huru allmänt vårt
folk tillegnat sig den. Men snart var han tillbaka i sitt
lilla Borgå, vid den lugna fjärden af Finska Viken, och
hans lif fortgick stilla och fridsamt som förut.
Ar 1854 utgaf han Smärre Berättelser, 1857 sina
herliga Psalmer, 1860 andra delen af Fänrik Ståls Sägner,
de dramatiska arbetena: Kan ej!, 1862, en idyllisk
fa-miljemålniiig, och Kunga/rne på Salamis, 1863, ett storartadt,
i den trognaste antika ton hållet sorgespel.
Detta samma år, tyvärr, träffades han på en jagtfärd
af ett slaganfall, som gjorde honom oförmögen till
kroppsligt arbete, ehuru själen ännu var frisk.
Furstlig nåd och folkens hyllning gåfvo skimmer åt
skaldens lefhadsqväll, som var fridfull, ’om än ,stundtals
med lidanden förenad. Det var en mångårig beredelse,
hvarunder den klara blicken med den djupa tanken der
bakom i kärlek och tro följde makan, som sjelf så kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
