- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1879 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blå. Skizz af Claude Gerard. Med 4 illustr. af C. Larsson och N. Janzon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du ensam! ... Hur skall döt ske?“

“Det skall ske i natt vid Lemlands prestgård,“
hvi-skade han hemlighetsfullt och skyndade bort, innan den
bestörta flickan hunnit göra några flera frågor.

Nia Kitti var allena; hon vågade icke följa honom,
men hon kunde icke törmå sig att gå hem.

Solen hade redan för en stund sedan gått ned, den
sista svaga rodnaden öfver hafvet och på himlen var
försvunnen och denna liknade nu ett blytak, som mörknade
allt mera öfver hennes hufvud; blåsten susade i tallarne
omkring henne och skarpa snökorn slogo henne i ansigtet,
vårdkasens stora sotiga stenar stodo som spöken här uppe,
kölden blef starkare och dånet ifrån det allt högre
svallande hafvet tilltog, utan att hon märkte någonting,
försjunken som hon var i tankar på [saks obegripliga och
vansinniga ord då han skildes ifrån henne.

Hvarför gick han väl så der förklädd och beväpnad,
icke som en ärlig soldat, utan som en tjuf och skälm? . . .
Hvad rörde henne Sverige, hvad ens Finland... x\ck!
då man i hela sitt lif svultit och frusit på några magra
steniga öar, pinade och nötta af hafvet och stormen, då
rör det en föga hvem som vill kalla sig herre öfver
dessa öar, om det är den ryske czaren eller den svenske
kungen, båda lika okända och lika problematiska storheter.

Ett par timmar hade förgått; de mörka snömolnen
hade jagats undan af blåsten, himlen var klarare och
mörkret icke så djupt som nyss; den unga flickan var
nästan stel af köld, medan hennes hjerna brann under
ansträngningen att fatta ett beslut. Hon hade
instinkt-messigt och utan att veta derom krupit ihop som en
igelkott under enbuskarne för att skydda sig för den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1879/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free