Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg von Rosen. Lefnadsteckning af Carl Rupert Nyblom. Med stålsticksporträtt af v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera befinner sig i Kongl. Bibliotekets samling af
sjelf-biografier. Enligt denna är han född i Paris den 13
Februari 1843, son af öfversten, den i vår samfardsels
historia berömde jernvägsbyggaren, Adolf Eugéne von
Rosen, och Euphrosyne Rizo Rangabée, dotter af den
grekiske lärde och skalden Jacobos Rangabée, som på sin
tid var inrikesminister i Wallachiet. I dopet erhöll han
namnen Georg Johan Otto. Sina första barnaår tillbragte
han i Paris ända till 1848, då familjen flyttade tillbaka
till Sverige undan den utbrutna revolutionen, hvars första
hemska uppträden likväl i det mottagliga barnasinnet
qvarlemnade ett sådant intryck, att då efter hemkomsten
första bekantskapen gjordes med blyertspennan, hon mest
användes för att väcka minnet af upprorsscener med
barrikader, gatustrider, eldsvådor och sådant, som barnaögat
skådat. Emellertid tilltog lusten att “klottra4* allt mera,
hvarför den unge tecknaren, som 1855 insattes i
målarakademiens principskola, efter erhållen jetton upptogs som
dess elev. I sex års tid fortgingo der studierna, endast
afbrutna vintern 1861 af en längre vistelse vid en i
Weimar kort förut bildad konstskola.
Hösten 1862, då den unge ämnesvennen gjorde ett
kort besök i London för att se verldsutställningen,
inträffade den stora vändpunkten i hans lif. Han fick
nämligen der för första gången göra bekantskap med den
belgiske målaren baron Hendrik Leys’ arbeten, inför
hvilka han enligt eget erkännande plötsligen fick klart
för sig, hvilken väg han egentligen borde gå. “Stående
hvarje dag i flere timmar,“ yttrar han sjelf i den nämnda
skriften, “försjunken i åskådandet af dessa om en, snart
sagd t, öfvermensklig intuition vittnande bilder, som likväl
flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi,
drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid, och för
mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
