Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg von Rosen. Lefnadsteckning af Carl Rupert Nyblom. Med stålsticksporträtt af v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den omgifvande mängden, ja, hela den existerande verlden!
Då jag lemnade London, var jag på fjorton dagar vorden
tre hundra år äldre.“
Följande år, 1863, uppsökte han Leys och tillbragte
någon tid under lärorikt umgänge med honom. Leys,
som var född 1815 i Antwerpen och dog der helt
plötsligt den 25 Augusti 1869, stod efter 1855 års
Pariser-utställning, då han fått det stora uppdraget att med
fresker pryda rådhussalen i sin födelsestad, på höjden af
sitt rykte. Théophile Gautier ger honom första rangen
bland de belgiska konstnärer, som vid den nämnda
utställningen uppträdde, och han karakteriserar honom med
följande ord. “Är då detta, skulle kritiken kunna säga,
är då detta en originel målare? Hans dukar ha ett
arkaistiskt utseende och påminna om de gamla flamandska
och holländska mästarnes målningar. Men får man vara lik
någon, så är det utan tvifvel sin egen far, och sådant
är förhållandet med Leys. Hos honom är det icke fråga
om efterhärmning, utan der finnes endast likhet till
temperament och race. Han är en målare från sextonde
seklet, som kommit två hundra år för sent, det är hela
8aken.“ Det är, som man ser, en märklig
öfverens-stämmelse mellan den svenske lärjungens bekännelse oeh
den franske kritikerns ord, som bättre än någon vidlyftig
utläggning kasta ljus öfver Leys7 konstnärliga
skaplynne och det ideal, som åskådandet af hans verk
upp-stälde för hans efterföljare. Detta ideal förflyttar sig
helst tillbaka till slutet af medeltiden eller början af den
nya tiden, hvarifrån det hemtar sina ämnen och sitt
innehåll. Men icke nog dermed: det går äfven i uppfattning
och målningssätt tillbaka till de äldre stormännen inom
den nederländska konsten, hvilkas egendomliga realism
och käcka fargkraft det tillegnar sig. Det innebär sålunda
ett slags renaissance af den gamla stilen, ett fenomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
