Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Underbart gynnar ödet mina planer!“ tänkte Mickel,
der han stod bakom dörren. “Håll dig redo, Erik!“
I knektarnas rum var ett bloss föst i väggen. Detta
fattade Hartwig, hastade dermed ut på gården, antände
det murkna trävirket i uthusen och hastade, då elden
började gripa omkring sig, tillbaka in i boningshuset.
Här antände han de väggbonader, som enligt tidens sed
prydde rummen och gick sedan att hämta sin dotter.
Till sin stora häpnad fann han dörren till hennes kammare
stängd.
“Thyra!“ ropade han. “Öppna, för alla helgons skull !u
Ingen svarade. Röken började sprida sig i de låga
rummen.
“Vi kunna ej dväljas här längre/* sade Ulf, som
sadlat hästarna och nu kom in för att påskynda affarden.
“Jag går ej utan henne!“ — Fogden kastade sig
med vanmäktigt raseri mot den stängda dörren.
“Bräck låset med er dolk!“ ropade tjenaren.
Slottsherrn följde hans råd och lyckades snart att
tå upp dörren. Rummet var tomt. — Det bl ef mörkt
för den arme faderns Ögon, och han släppte facklan, som
genast antände väggbonaden i rummet. Elden spred sig
äfven här, och värmen blef outhärdlig.
“Kom, herre! För Guds skull — eljesf blir det för
sent!“ ropade gamle Ulf. — Hartwig hade förlorat all
kraft. Nästan medvetslös lät han tjenaren föra sig genom
de rökuppfylda rummen och ned på gården, der hästarna
väntade. De satte sig upp på dessa, jagade ut öfver
vindbryggan och vidare framåt utan mål. Bakom dem
utbredde sig eldskenet mer och mer. Den nyss klara
himlen flammade blodröd, och Hartwigs ord blefvo
verklighet: af Gripsholm återstod följande morgon endast en
stenhop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
