Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Bort med din helgonbild!" skrek Mickel, slog undan
krusifixet, fattade den nästan vanmäktiga flickan om lifvet
och släpade henne mot dörren.
"Sven! Sven!“ ropade hon i förtviflan.
“Ja, hvar är nu din räddare?" hånade Mickel.
Hvem målar hans häpnad, då i det samma en röst
från dörren svarade: “Här!“
Vid ljudet af denna stämma slet sig Thyra lös från
den nästan förlamade Mickel och sjönk i Svens armar.
Hade Mickel ej varit så upptagen af en enda tanke,
den att få flickan i sitt våld, sa hade han säkert hört, då
fienden närmade sig stugan, Nu var det för sent att tänka
på motstånd eller flykt. Förr än den fege våldsmannen
hunnit hämta sig från sin förskräckelse, hade männen
kastat sig öfver honom och bundit hans händer och fotter.
"Vore mitt svärd ej för godt att sölas i hans usla
så hade han ej qvar ett ögonblick!" sade Sven med
forakt.
"Lemna honom här och sätt eld på rucklet!"
uppmanade en af bönderna.
"Nej, ingen hämd!" sade Sven. “ITpp med honom
på en häst!"
"Hvart rida vi?"
"Till Engelbrekt!"
4.
Engelbrekt, som med en del af sin här tågat mot
Gripsholm, hade redan blifvit underrättad om borgens
brand och fogdens flykt. Han ändrade då sin plan, lät
trupperna — om man kan gifva den väpnade allmogen
denna benämning — göra halt och tog sjelf qvarter i en
by i närheten för att efter ett par dagar fortsätta tåget
åt söder och der fullfölja landets befrielse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
