Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tätaste skogen, dit endast en smal nästan omärklig
gångstig ledde.
“Det blir, som jag sagt,“ yttrade den ena, som var
ingen annan är Mickel Larsen, “du skyndar genast efter
hästarna. Trakten är ej längre säker. Vi måste bort!“
Derefter Öppnade Mickel stugans dörr och gick in
till sin långe. Thyra hade knäfallit framför sitt krusifix,
som hon upphängt på stugans vägg, der solens strålar
föllo .och liksom bildade en gloria omkring den
korsfästes bild. Med ett hånleende gick Mickel fram till
henne och sade:
“Skön jungfru, nu har jag nyheter att mäla.“
Thyra rörde sig icke.
“Grripsholm finnes ej mer,“ fortfor Mickel. “Din far
är död.“
En nästan ohörbar suck banade sig väg Öfver
ungmöns läppar, men hon sade intet.
“Du har ingen annan beskyddare än jag. Kom, jag
vill föra dig i säkerhet!“
“Hvart ?“ sporde Thyra.
“I säkerhet, som jag sade. Bondehären nalkas; vi
måste skynda!“
En svag stråle af hopp lyste i detta ögonblick för
den arma fången. Sven vore möjligen i hennes närhet,
han skulle ju uppsöka bönderna. Hon samlade sitt mod
och sade med fasthet:
“Jag följer er ej!“
Mickel log. — “Vi få se!“ sade han och grep henne
i armen. Men hon lösslet sig med öfvermensklig styrka,
ryckte ned korset från väggen och höll det mot honom.
“Detta skall skydda mig!“ sade hon lugnt.
I det samma hördes buller utanför. “Det är Erik
med hästarna,“ tänkte Mickel.
“Hör min bön, o himmel!“ bad Thyra. “Sänd hjelp
och räddning till mig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
