Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Och det är du, som ryckt min dotter bort från
förrädaren ?"
"Himlen stod mig bi!" svarade Sven enkelt.
"Kommen närmare, barn!" ljöd nu Engelbrekts milda
och vänliga röst. "Veten 1, hvad som tiraat här i dag?
En förlorad son har återkommit till sin faders famn. Se
der, Thyra, din svenske fader!"
"Min fader!" var det enda, Thvra kunde säga. Hon
sjönk till den så länge vilseledde riddarens bröst.
"Gud välsigne er, herr Hartwig!" utropade Sven.
"Och du Sven, se der din svenska brud!"
"Tacken Gud!" hviskade Engelbrekt, "som ansett mig
värdig ett sådant hvärf. Denna dag har varit vitne till
min största seger, ty jag har vunnit ett hjerta!"
Och de unga böjde knä för den ädle höfdingen. och han
lade sina händer välsignande på deras hufvuden och förenade
deras händer, förtryckarens dotter och de förtrycktes son,
den danska ungmön och den svenske ynglingen.
Och höfdingen höjde sin blick mot himlen, och ögat
hade en förunderlig glans, då hans tankar af denna syn
leddes till nordens framtid, och han utropade:
"Se der din framtid, Svea!"
5.
Flera år hade förgått. De båda unga voro länge
sedan förenade genom äktenskapets band. Sven hade
toljt Engelbrekt på hans segertåg genom landet, likaledes
Hartwig Flögh, som slutligen, då höfdingen en gång råkade
i ett försåt, utlagdt af några bland landets afundsamme
stormän, räddat hans lif med uppoffrande af sitt eget,
sålunda återgäldande hans ädelmod. Engelbrekt sjelf
hade sedermera, då hans värt’ var fullgjordt, fallit för
lönmördarens hand lemnande efter sig ett folk, som nu
först kände sin kraft, och som tacksamt förklarade fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
