Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Yar viss, att du skall nå detta mål, min broder!“
“Och när du befriat ditt land, så får du ej draga
dig undan. Ditt folk kan ej vara dig förutan.“
“Med himlens hjelp skola vi, sedan vår bygd är
rensad från fiender, söka förena de skilda landskapens
inbyggare till ett folk, starkt, enigt och oötVervinnerligt,
och på detta sätt omgärda Sveriges gamla gränser. Detta
är mitt lifs bragd, detta min enda tanke, och om den
blir utförd, har jag uträttat nog på jorden.“
“Hur skall jag någonsin kunna gälda min skuld till
dig?“ utbrast Hartwig med tårade ögon.
“Tänk ej på det förgångna, tänk på din framtid!“
“Ja, det vill jag göra! Allt har jag förlorat, men
du har gifvit mig annat i gengäld.“
Här trädde bilden af Thyra åter klart för den arme
faderns ögon, och han utbrast:
“Om blott min dotter lefde. så vore min sällhet
fullständig, — nu står en skugga mellan mig och all jordisk
glädje. — Förlusten af henne var det tyngsta slaget,
och aldrig kan den sorgen utplånas.“
“Din glädje skall ej mera förbittras!“ sade
Eugel-brekt gladt, hvarpå han slog upp dörren till sidorummet,
der de unga bidat under vexlande hopp och fruktan.
Hartvig tordes knapt tro sina ögon. Med skygg röst
sade han darrande till Engelbrekt:
“Är du allsmäktig?“
“En högre makt har ledt edra öden!“ blef svaret.
Dottern föll i sin faders armar och blandade sina
tårar med hans.
Då Hartwig slutligen upplyfte sitt hufvud och blef
varse Sven, räckte han denne sin hand och sade:
“Min trogne Sven. jag har skymfat dig. - Xan du
gifva mig tillgift ?“
“Herr Hartwig Flögh,“ genmälde ynglingen med
tårade ögon, “jag har intet att tillgifva eder.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
