Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befriaren. Romantiserad berättelse från Engelbrekts tid af Georg Nordensvan. Med 2:ne illustr. af C. G. Hellqvist - «Mors hjelpreda». Poem af Lea. Med afbildning af Amalia Lindegrens tafla af samma namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens fallne martyr för helgon. Inom kort mä rkte folket dock,
att dess stödjepelare var borta. Vilda fejder, blodiga inbördes
oroligheter mellan de mäktige riddersmännen och de
hersk-lystne prelaterne sönderslet det arma landet, tills slutligen
Éngelbrekts efterföljare danade en ny tid lör Svea rike.
Efter befriarens död flyttade Sven och Thyra till hans
fosterbygd, till Dalarne. De lefde der i lugn utan att inblanda
sig i de mäktiges strider, som ej hade folkets väl till mål.
Mången vinterafton, då de omgifna af sina barn sutto vid
den flammande brasan, berättade fadern för de små
Engel-brekts saga och uppmanade dem att taga honom till föresyn
for sina handlingar, att såsom han underordna sitt eget väl
under fosterlandets, — och ofta, då de lyckliga makarna
sågo upp mot himlahvalfvet med dess blixtrande stjernor
och flammande norrsken, uppsände de tacksamma böner
framkallade af tanken på sin och laudets befriare.
“Mors hjelpreda44.
(Till Amalia Lindegrens tafla med detta namn,)
å som roten, så blir toppen,
Blomman artar sig som knoppen,
I natur’n och i vår själ.
Vårda endast tidigt fröna,
Och din omsorg skall sig löna
Öfver all förväntan väl.
Se den lilla! Hur behändigt
Hon sin mamma hjelper ständigt,
Icke minst med yngsta bror.
Pojken skrattar; värfvet lyckas;
Ringa skall det kanske tyckas.
Är dock större än du tror:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
