Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Mors hjelpreda». Poem af Lea. Med afbildning af Amalia Lindegrens tafla af samma namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hon sköter om hans näsa,
Sedan lär hon honom läsa,
Torkar ömt hans första tär,
Afstår äplet, täljer sagan,
Lappar tröjan, mildrar agan
Och en kyss till gengäld får.
Liten växer. Ut i verlden
Vinkar nöjet, lockar Härden,
Modershjertat slår ej mer.
Men igenom synd och faror,
Öppen last och dolda snaror
Systerns milda blick han ser.
Dessa ögon få ej tåras.
Detta hjerta icke såras,
Denna tillit svikas ej.
Nu till kampen har han styrka,
Ja för hvad hans pligter yrka
Och för frestelserna nej.
Så, du lilla, var ej ringa
Första tjensten, om ock inga
Ögon sågo deruppa.
Mammas hjelp som liten var du,
Och som vuxen modigt bar du
Hennes ansvar, upphördt då.
Hvad är stort och livad är litet V
Allt sitt värde får af nitet,
Hjertats nit, som allt förmår.
Vårda, moder, späda knoppen,
Så som roten, så blir toppen,
Lifvets vinter som dess vår.
Jjea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
