Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre nordiske konstnärer (Johan Börjesson. — Albert Edelfelt. — Fr. Chr. Lund) af C. Eichhorn. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han af fritt val egnade sig åt konsten, en fördel hvars
betydelse ej kan nog uppskattas af den som känner hur
med den saken beklagligen ofta är bestäldt här i landet.
Han blef student i Helsingfors 1871, men fann sin kallelse
för konsten så af gjord, att han vid nitton år beslöt på
fullt allvar egna sig åt henne. Han begaf sig i sept.
1873 till Antwerpen. der han studerade teckning vid
konstakademien och slöt sin kurs i maj 1874 med pris.
Samma vår for han till Paris och arbetade länge på den
berömde Géromes atelier. Hans första arbete blef en
följd af teckningar till Runebergs “Julqvällen“, hvilka
ut-gåfvos i vackra träsnitt jemte dikten 1876 och genast väckte
uppmärksamhet i hans fädernesland. 1 fjorårets
Paris-salon var hans första mera betydande tafla utstäld, hvilken
här återgifves. Den vann bifall och fann en köpare i
öfverstinnan Karamsin å Träskända till ett jemtörelsevis
högt pris. Amnet är, som ses, ren genre, ehuru iklädt
en historisk eller rättare fantastisk kostym. En ung
moder gungar sin lilla gosse på knäet — se der hvad
taflan bjuder oss, om vi också lyssna till hennes namn:
“Rida, rida ranka, hästen heter Blanka!“ Motivet att
gifva denna scen ett slags historisk bakgrund ligger i
den gamla, men mycket sökta förklaringen, att denna
barnvisa skulle hatva gemenskap med eller härstamma
från Magnus Smeks drottning Blanche (Blanka) af
Na-mour. Ser man nogare efter, så kunde nog ett och annat
vara att anmärka mot de föremål i omgifningen konstnären
visar oss, af hvilka några äro vida yngre än midten af
1300-talet, andra fullkomligt tillhöra fantasiens område
(exempelvis stolen på hvilken modern sitter o. s. v.).
Men hufvudgruppen, som drager egentliga
uppmärksamheten till sig, är älsklig, moderns uttryck vackert och
fint, modelleringen full och säker, om också kanske tor
realistisk för en half historisk framställning, färgen ädel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
