Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista aftnarne på Jagtslottet eller Almqvists «saguverk» Svenska Rim. Efter förf:s handskrift af A. Th. Lysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än en gång försäkras skola införas i Törnrosens Bok,
kallar han sig “jag“ i de samma.
Efter godttinnande af presidenten tages ön liten
stunds mellanrast. Då gör värden sin rund i salen och
språkar förtroligt med den ene eller andre. Han är
alltid så nådig att “ogerna reflektera öfver sin magt“.
Under sjelfva förhandlingarna undanber han sig all annan
titel än “hr Hugo“, fastän han, det oaktadt, ofta tår heta
“hans nåd“, hofmarskalken och presidenten — ja, helsas
som konung och “kejsare“ i törnrosriket.
Sessionens naturliga slut är alltid att battangerna
till matsalen med dess konseljsupé slås upp och maitre
Jacques visar sig i dörröppningen. Kan han då göra sig
bemärkt och utpassa någon paus i det lifliga föredraget,
anmäler han ödmjukt: Det är serveradt!
3.
Hr Hugo, under hvars person man i många
hänseenden har att tänka sig Almqvist sjelf, är, såsom han
sjelf anmärker, mycket gammal: han är också mycket
mer naiv och inkonseqvent än förut. Han omfattar med
odeladt bifall alla förslagsmeningar och vågsatser, de
vare huru orimliga som helst. Vanligtvis kan han ej
strax sätta sig in i sammanhanget af en fråga; men nar
han fattat det, och när han tått veta det minsta nytt,
äro hans förtjusning och förvåning gränslösa. “Maken
har jag aldrig hört.“ — “Men detta är ju ganska
narraktigt. min bäste vän!“ — “Det är obegripligt hur man
kan vara så okunnig, som jag.“ — “Hvad? I alla
underbarheters namn!“ - “Jag vill nu blott fråga Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
