Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Hans Magnus Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanatiker, eller ock i ordets förkunnande mera trög, ej
alltid till behag, och de tunnos nog, soin tänkte med
Brasken om Paulus, att det varit bättre, om han varit
bränder, än at* hvar man känder. Men på höjden af sitt
tidehvarts bildning stod han, och i likhet med flertalet
kunnige teologer från hans utvecklingstid var han humanist,
adlande trossättet genom bildningen. En sådan
ståndpunkt förskjuter icke naturforskningens arbete, icke
njutningen af det sköna; och för oåde naturvetenskaperna
och det sköna hade han en känslig och full blick, helst
öfvergjntande bådadera med religionens skimmer. Så
skref han i en afhandling 0111 “skapelsehistorien och
natur-vetenskapen“, intagen tillika med en annan 0111
“skapelsens åldrar“ i Nordisk Universitetstidskrift, följande af
imaginationens vingar burna betraktelse, erinrande 0111
en poetisk utgjutelse af Flaminarion:
“De isolerade solarnes systemer stå tillbaka för de
parvis grupperade, och dessa åter för de tätt hopträngda
solflockarne. 1 det första slaget dela mörker och ljus
herraväldet med hvarandra i skarp motsättning, i det andra äro
mörker och ljus blandade i färgernas rika prakt, i det
tredje är det rena ljuset herskande utan all vexling af
skuggor och dagrar. Här är empyréen, de högsta
andar-nes boning, der morgonstjernorna tillsammans uppfora
chordansar, och englar från det ena strålklotet till det
andra svara hvarandra i vexelsång, prisande (iud för allt
det sköna, som är hos dem, allra mest dertor att de lägre
verldarnes invånare icke heller äro derifrån uteslutne. 1
hvarje sol är dock till slat en engel, chortoraren för ett
samfund af lätta väsenden, fria från materiens bojor, ehvad
de förut burit dem eller icke. Det är blott de möika
verldskloten, på hvilka tillvarelsen torde vara bunden
vid materiela vilkor, men allra minst på de angenäma
klot, som hafva solar till sina betjenare, och allra mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
