Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Hans Magnus Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på de planetariska verldskroppar, som höljda i töcken af
vattenblandad luft beskrifva sina vida banor omkring en
ensam sol i afskilda öknar af den djupa rymden. Man
har frågat, om något af de mörka kloten är ett dödsrike,
ett hemvist för osälla andar, och tanken har dervid
företrädesvis fäst sig vid månarne; dock har man äfven talat
om planeten Jupiters stormöknar såsom rätt passande for
en helvetisk bostad. .. Innan jordens invånare nyfiket
spana efter helveten på främmande verldsklot, borde de
först och framför allt vara betänkte på att unaanrödja
det helvete, midt uti hvilket de sjelfva befinna sig...
Men vi vilja anropa himlaljusens Fader, att han stadse
måtte behålla vår andes öga öppet för hans makts och
godhets under när och tjerran i skapelsens omätliga rum,
såsom vi ock för visso tro, att han ej i våft väsens innersta
skulle hafva nedlagt denna djupa längtan, som drager oss
från den mörka jorden till de vänliga ljusen i den blåa
skyn, om det ej vore i hans kärleks råd beslutadt, att
denna längtan en gång skall blifva tillfredsstäld vida
öfver allt hvad vi förmå begära eller tänka. “
Det är högt till taket i det tempel, under hvars hvalf
sådana tankar skola tå plats, och der är mildhet i det
sinne, som atlar dem. E11 sådan verldsåskådning är i
ordets ädlaste bemärkelse glad, den gifver åt karakteren
blidhet, fördragsamhet, kärleksfull het, och den näres af
blickens Ijärrsyn i oändligheten, der intet är slut, som
velat lefva, intet är dödt, som ej velat dö, “ty,“ säger
Mel in, “den enskilde är icke bestämd att vara ett offer
för slägtet, bortkastad såsom ett onyttigt slagg, sedan
han förtärt sin kraft i verksamhet för dess ändamål, utan
det återstår honom, efter fullbordadt dagsverke på jorden,
en sabbatshvila, der han ostörd kan tå öfverlemna sig
åt betraktandet af de gudomliga tingen öch sålunda i
högre mening fortsätta den ande verksam het, hvars ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
