Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Hans Magnus Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andar hvarandra, och det stod otta en liflig strid, hvari
Melins auktoritet vägde tungt, luen hans jemförelsevis
frisinnade, mera tidsenliga uppfattning at kommissionens
ändamål ej sällan mötte orörlighetens sega motstånd.
Redan år 1865 utkom sista häftet af det år 1859 i
utgifning påbörjade verket af Melins enskilda
öfversätt-ning af bibeln, och Svenska Akademien, som redan år
1853 förärat honom stora guldmedaljen, skyndade att i
ledigheten etter Johan Börjesson inkalla honom till sin
ledamot. Ej sjelf tillstädes, helsades han dock af
akademiens direktör, prof. Svedelius, med de väl törtjenta orden:
“At Melin blef den kallelse gifven, som han så värdigt
har uppfyit, att åt svenska språkets rykt och odling egna
en dyrbar skatt, då han tolkade på detta språk i nya,
friska, sjelfständiga drag de heliga böckerna, alla ifrån den
törsta till den sista. “ Samma år invaldes Melin äfven
till medlem af Vetenskapsakademien, och den furstliga
nåden hugnade honom med lärdomsordens
kommendörs-kraschan. Så långt bragte den från början på guld arme,
men på själens egenskaper rike studenten det: och han
fick glädja sig åt en fridfull ålderdom, h v arunder hans
själ frossade i njutningen af sköna skaldeverk och i djupa
tankespel öfver de högsta gåtor. Otta återvände han
med förkärlek till Göthes odödliga mästerverk Faud, hvars
andra del han redan år 1831 öfverttyttat till svenskt mål
med en poetiskt djup uppfattning och stor förmåga af
poetisk formbildning, men forst nu i sina senare år
öfver-lemnat i denna drägt till vår allmänhet.
Omsider vardt det afton på den till det yttre så
lugna och fridsamma, men i det inre så oförtrutet
verksamma dagen, och den år 1865 till domprost i södra
universitetsstaden utsedde lärde lutade sitt åldriga och
trötta hufvud mot kudden, på hvilken han den 17
November 1877 utandades sin sista jordiska suck, läst i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
