Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Gustaf Vilhelm Gumælius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des som yttring af kappaxling for opinionen — kortligen,
de nämnda egenskaperna förmådde oftast svartbröderna
att välja honom, när det blef fråga om att representera,
såsom vid kröningar eller andra tillfällen, der det gälde
att uppträda med romersk vältalighet och grekisk finhet.
Gumaelius sade ej heller gerna nej till sådant: han kunde
glänsa med formskÖna vers på både svenska och latin
och grekiska, och han glänste på såväl denna som andra
sidan om Kölen.
Som riksdagsman främjade han äfven ifrigt den
genomgående reform i vår kommunala representation,
som nu är en stadgad och lycklig verklighet: han deltog
sjelf i författandet af kommunallagarne. Efter det nya
statsskickets införande var han under första valperioden
ombud för Örebro stad, som högt vördade sin åldrige
herde, och fy Ide sista året, 18G9, sitt 80:de år, då han
trodde sig ha rätt att lemna den politiska arenan.
Ordförande i Nerikes fornminnesförening sedan 1856,
flerårig sekreterare i länets hushållningssällskap, ledamot
af landtbruksakademien 1841, dess hedersledamot 1864,
ledamot af vetenskaps- och musikaliska akademien 1857,
hedersledamot af vitterhets-, historie- och
antiqvitetsaka-demien 1862, ledamot af fria konsternas akademi 1866
samt ledamot af åtskilliga andra sällskaper, var det
naturligt, att han skulle tilldelas äfven furstliga utmärkelser:
han kraschanerades med både vasen och nordstjernan.
Såsom pastor vid den kyrka, som förvarar vår store
Engelbrekts stoft, om det der förvaras, såg han, att intet
yttre tecken utmärkte detta stoft eller talade om
frihets-hjeltens verk. Denna seklernas försummelse måste
godt-göras. Det klang i hans bröst och han sjöng nära
sjutioårig sin diktcykel Engelbrekt (1858), der intet förråder
gubben, men tvärtom hvarje rad bär vitnesbörd om
bardens mannakraft, hans själs ungdomsvärme och en ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
