Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Gustaf Vilhelm Gumælius - Johan Erik Rydqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glödande kärlek till fosterlandet, dess frihet och oberoende,
dess hugstore män. Med dessa sånger gjorde han ett
grepp i svenska folkets hjertsträngar, de vibrerade.
‘‘Sveriges konung och folk“ kommo i rörelse. Mau såg förläget
på hvarann. Huru hade man så länge kunnat glömma
den stora tacksamhetsskulden? Den måste gäldas, och
snart, tack vare Qvarnströms mejsel, trädde
allmogehöf-dingens från Yestmanland och Dalom anletsdrag, hans
hela seniga, kraftfulla gestalt fram ur bronsen, blickande
ned på den mark, der det jordiska af honom skulle ligga,
men är försvunnet, under det att hans lifsgerning aldrig
försvinner, utan lefver i folkets hågkomst, i dess häfder,
i Gumselii sånger.
Svenska Akademien hedrade för dessa Gumfelius med
Karl Johans-priset. Efter fylda 80 år författade han en
novell: “Tre löjtnanter på en jagtresa‘\ der intet, utom
bredden och handlingströgheten, angifver en auktor, som
egentligen tillhörde eu redan för länge sedun försvunnen
tid. Verksam till det sista, arbetande som religionslärare
och brinnande för folkets upplysning, sysslade han ännu
i sip sena lefnadsqväll med ett verk öfver nordiska
mytologien, hvilket han lemnade nästari fullbordadt efter sig,
för att möjligen blifva äfven nationens egendom.
Den 23 november 1877 ingick, och den dagen utgick
äfven dm siste göten ur lifvet, af hvars fanmmått han fått
en dryg del, efterlemnande maka, dotter och tre söner.
Kärleken och saknaden hos dem, minnet hos svenska
folket lefva honom efter.
Johan Erik Rydqvist.
På ett af de större handelskontoren i den framåt
skyndande handelsstaden vid Göta Elfs utlopp sågs år
1815 en yngling, knappast hunnen ur barnskorna, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
