Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Jacob Johan Uddman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycka och afsända 5,000 st., för att alla “bröderna"
skulle blifva ihågkomna, och det hade varit för besvärligt
för k. postverket. Ej behöfdes heller någon bjudning.
Alla voro välkomna, alla helgades vid inträdet med ett
oefterhärmligt, fryntligt: “Godt!“, alla voro genast
in-skrifna i Karl Johans Förbundet, och till helsning bjöds
ej på bröd och salt, ej på hornet med skummande mjöd —
nej, “stenborgare“, stenborgare öfver lag!
Karl Johan Uddman var värden. Det var för öfrigt
onödigt att säga det: den saken är ju känd inom
gränsskälen för både Svea-,
Götaland och Norrland. Han
var ingen matador i guld,
fast han var husegare. Han
var ingen man vid
maktens styre, fastän han var
chef för det stora förbundet.
Han var icke någon
öfver-glänsande konstnär, fastän
han både skurit och förtjent
lagrar. Men hvad var han
då? I hela sin lefnad en
förkroppsligad stockholmsk
godmodighet, fryntlighet,
glädtighet. Ur hans hela
anlete strålade hjerta och
känsla. Det var det, som Kar| Jakob J<)lian uddmai,
drog. Det var det, som
gjorde den fattige artisten så rik på vänner och
vänskap. Det var det, som kom bifallsåskorna att dåna i
teatersalongen, äfven då han spelade ej så mycket sin
toresatta roll, som mera med publiken. Kritiken satt
ättiksur mången gång, men teg, ty publiken, som köpt
sin biljett för att ufå se Uddman“, skrattade och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
