Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Jacob Johan Uddman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roligt, då den såg hans glada ögonkast. Hvad brydde
den sig oiu, att teaterkarakteren någon gång förlorade
på framställningen? man hade Uddman, och det var nog.
Äfven en större och mera utbildad konstnär, än han
var, bör dock taga sig väl till vara lör att i det fallet
söka efterlikna honom. I)erpå skulle utan tvifvel nästan
hvarje annan förlora mer, äu en lager ur sin triumf krans.
Det fordras, för att dylika språng öfver skackeln skola
ej blott tolereras, utan just vara det prisade, det lockande,
att framställaren står i en ingalunda vanlig, snarare
sällsynt andlig korrespondens med åskådaren. Det skall
mellan dem finnas hjertsträngar knutna, hvilka lätt vibrera
och på hvilket medkänslan, deltagandet springa öfver
som elektriska gnistor. Och imellan Uddman och piiblicum
fans det många sådana hj er testrängar, hvilka hade sitt
ursprung i denna stundom af känslans tår adlade, oftast
af osökt glädtighet, omedelbart leende burna humor, som
var för Uddman ett så utmärkande drag samt ej sällan
på scenen upphöjde hans karakterer till konstnärligt
af-rundade gestalter, i helhet sedde, ty detaljen var ej
Uddmans sak. “Jag har aldrig förstått mig på perlstickeriet
inom konsten, men jag har alltid varit fyndig i
situationen/* kunde han säga.
Karl Johan Uddman var ett Stockholmsbarn — det
kunde man se på honom — och han föddes den 11 Mars
1821. liedan tidigt började han vurma för teatern, och
det är en farlig vurm, ty den släpper nästan aldrig dem,
som en gång af den anammats. Men fadern, som var
en allvarsam revisor och fältkamrer, ville ej så hafva det.
Han visste väl, att lifvet bakom kulisserna låter sig minst
af allt revidera, och han var rädd om pilten. Han beslöt
derför att skicka honom till sin broder, såsom biträde på
slusskontoret å Trollhättan. Der behöfde han ju ej vara
rädd for, att T hal ia eller Euterpe skulle fa makt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
