Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Jacob Johan Uddman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats som kypare — hvilket anbud mottogs. Han var
en munter gar^on, och den lilla stadens källarkunder
voro riktigt förtjusta i den treflige ynglingen, som oaktadt
målbrottet sjöng Frauzéns och Valerii dryckesvisor samt
en och annan “bellmanian“ för stamgästerna i q väl
Istunderna. Karl Johan hade således här goda utsigter för
sig och skulle kanske sutit en dag som välbergad
källarmästare i Torshälla, om icke konstens gudinna skaffat
honom så mången sömnlös natt och slutligen tvungit
honom att begära afsked.
Saken var den, att han hört, att li of sekreteraren
Berggren uppehöll* sig med sitt sällskap i Nyköping.
Och nu måste han dit för att söka anställning. Kassan
var klen och tillät honom ej att åka. Nå, det nedslog
honom ej. Han var ung och stark, och hänförelsens eld
höll ångan uppe. Han tog sin staf och gick. Här och
livar fick han dock åka ett stycke med en eller annan
forbonde, hvars reskost han smakade på, under det han
i utbyte sjöng sina gladeliga visor, så att det klang i
berg och i skog. Så kom han fram.
Men i Nyköping möttes han af underrättelsen, att
Berggren öfverlåtit sitt sällskap till direktör Wallin och
att denne hade fullt upp med pröfvade artister samt
kunde fa fiere, om han ville. Aldra minst kunde det
falla honom in att taga en adertonåring, som redan varit
både direktör och kypave. Men TJddman gaf sig icke i
brådrasket. Han talade så bevekande, skildrade med
sorgbunden humor sitt, i händelse af bestämd vägran,
sannolika öde, och Wallin, som sjelf hade i sitt inre en
känslig resonnansbotten, fastän han skorrade så att r’en
(ärren) aldrig gingo bort, kunde ej motstå ynglingens
tal och ögon, utan anstälde honom med lön af 7
riksdaler riksgäldssedlar i veckan och under resor en
tredjedels häst. Det var klen gage äfven for den tiden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
