Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Jacob Johan Uddman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen: ty ännu hade ingen “trupp" fatt H. M. konungens
tillåtelse att spela comoedia på Trollhättan.
Här stannade han likväl icke länge. Förhållandena
ändrades efter någon tid, och Karl Johan kunde frittJå
lolja sin böjelse. Det var så till vida god t, men nu reste
sig ett annat hinder. Hans höga diskant hade
förvandlats till en skrofiig målbrottsbas, om hvars framtid ingen
vågade döma, och yngligen var för gänglig och kantig
— - Uddman kantig! —, för att k. teaterns elevskola skulle
finna det skäligt att taga emot honom. “Nå,“ tänkte
Uddman, “kan jag inte bli elev vid k. teatern, så kan
jag väl åtminstone bli resande artist." Sagdt, och han
förenade sig med några andra ungdomar, sedda öfver
axeln af teaterstyrelser och direktörer, men visst icko
af sig sjelfva. Dessa bildade nu ett "band", som beslöt
att härja i landsorten, der skofla trädgårdar och
lagerlundar på buketter och kransar, störa friden i
qvinno-hjertan genom hyggligt utseende och djerfva manér, allt
under idkandet af dramatisk konst. Men hoppet är en
skimrande såpbubbla, i synnerhet när det i en ynglings
eller ungmös lifliga inbillning svätVar öfver en rökig ramp,
och springer snart sönder för verklighetens skarpa
vindpustar. Det skulle Uddman fa erfara.
Vägen togs öfver Södertelje, Mariefred, Eskilstuna
och Torshälla. Den dramatiska sinaken i dessa fyra
städer var visst icke öfverdrifvet bortskämd, och kritiken
stod ej heller högt till väders,’den hade åtminstone då
ännu icke der tidningarnes förargliga medium. Men det
oaktadt gick det icke. Artistknopparne njöto ej af
gunstens solsken och mörknade i hogen. I stället för ära
och guld skördades otack oeh knappast brödet.
“Sällskapet" upplöste sig derför i Torshälla; och åt primus
in ter pares, sjelfve direktören Karl Johan, erbjöd värden
på stadskällaren, som måst foda herskapet någon vecka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
