Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh af Zach. Topelius. Med porträttvignett tecknad af Carl Larsson efter fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans post var på den underbara gräns,
Som skiljer jordens rå från himmelens;
Han syntes liksom hora till dem båda,
När höjdens dagrar färgade hans gren
Med aftonrodnans klara återsken,
Men skuggorna allt mer begynte råda
IJti den tysta, djupa dalen re’n.
Jag vet ej hur min tanke kom att hamna,
Vid denna anblick, fjerran härifrån,
Der böljor af ett sömnlöst haf med dån
Det vackra Östergötlands kuster famna.
Der minns jag ock en gammal, reslig stam,
Från lifvets höjd i tysta aftonväkten
Nedblickande på skogens yngre slägten
I dalarna, der skuggan tågar fram.
Der har han stått, så långt man minns tillbaka,
I snö och solsken, härjad mången gång,
När stormen kom att i hans grenar knaka,
Men alltid grön och full af fogelsång,
När vårens dag kom åter, ljus och lång,
Att vintersnön ifrån hans krona skaka.
Den gamle jätten! Hur har icke han
Förstått att med sin svala skugga hägna
De raka träd, som vid sin fot han fann!
Hur har han icke, mer än någon ann,
Förstått att bygdens unga fjärlar fägna
Och jollra med dem, som blott han det kan!
Men när han, bister vorden, kring sig strödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
