Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldebref till C. A. Wetterbergh af Zach. Topelius. Med porträttvignett tecknad af Carl Larsson efter fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hagelskur af hvassa barr ibland
Mot skogens parasit och röfvarband,
Man märkte knappt den varma källas rand,
Som, dold i kärlek, vid hans rötter flödde.
Hon var hans hjertekälla, skänkt från höjden;
Han sände henne ut i skogens sand
Att läka sorgerna, att lifva fröjden
Och vattna skördar i hans fosterland.
Han var en demokrat, den gamle jätten;
Han hade vuxit upp ur landets märg,
Han var ett stycke jern ur svenska berg
Och välbekant för småfolk der på slätten.
Dem var han kär och som en vän förtrogen,
De mente, när de tröskade i logen,
Att han var bästa virket der i skogen;
Men se, forstmästarne, som allt förstå,
De höllo råd och menade alltså:
Till flaggstång är han allt för grof ändå!
Så säg mig ej, min stridskamrat i ledet,
Du gamle granadör för menskorätt,
— Du, som var smed och hamrade på städet,
När jag än skötte pusten rätt och slätt, —
Så säg mig ej, att det der gamla trädet
Ar blott en stubbe nu bland efterskrädet
Af det förgångna, som sin tid har sett.
Mig synes det fast mer som känningsmärket
För vandrarn i en bagtig, villsam dal,
När brydd han står och tveksam i sitt val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
