Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar är bara i sin ordning, och bröllop vet man
kommer i fråga, när man som du har ögon som blåklint och
sina hundratal en gång i arf.“
“Tag hit bränvinsflaskan, Catharina, en liten gök är
läskande i sommarvärmen. Se, jag har tänkt om saken
som så,“ fortfor Berglund och smuttade med välbehag
på den sprithaltiga drycken, “att när man har fyra barn
och bland dem endast en dotter, så kan en gerna vara
sparsmakad. Sönerna mina bli nog karlar med tiden,
och Regina skall gifta sig gentilt, annars vill jag inte
vara med om kalaset. Men ät då för all del ett par
bitar af kakan, kära moster! Nej, när man har ett och
annat instoppadt i sitt hus, kan man gerna vara
nogräknad/*
Herr Berglund såg sig omkring, de båda qvinnorna
gåfvo honom onekligen rätt, blott Regina hade fått en
liten orolig uppsyn, och det syntes nästan på henne, som
om hon ungefärligen vetat, hvarthän fadren ville komma.
“Det är inte värd t att en bonde försöker .. .
landt-handlare slå bara vantarne i bordet, och presten är redan
gift. Så ha vi klockaren,“ fortfor Berglund med en liten
blinkning åt sidan mot sin hustru. “Han är prestens
närmaste man och har inte ett tomt hus ... ja, hm . ..
det gör mig ondt om karlen, att han är enkling, men
han far nog en hustru, och jag kan svära på, att inte
en enda af prestgårdsmamsellerna sade nej, derest han
friade.“
Skomakaren småmyste, och hans hustru följde detta
exempel, men Regina smög sig ut i trädgården. Hon
stod der en stund under det stora äppleträdet, der hon
så ofta stått och sett bort öfver nejden och önskat, att
hon varit ett fullväxt fruntimmer. Denna hennes önskan
var uppfyld, och likväl suckade hon. Det låg kanske
en besviken väntan i den sucken. Måhända, när allt gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
