Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
8YLVIA.
omkring, var det icke så roligt att vara sjutton år. Hon
visste knappast sjelf h vårföre hon längtat så mycket efter
denna dag, men det kändes som om hon tänkt sig fa
upplefva något onämnbart, hvilket uteblifvit. Hon satte
sig nu på gräsvallen och dolde ansigtet i sina händer
och önskade, att hennes far icke så ofta måtte tala om
klockaren. Ja, Bertil Akerson, kunde nog vara en bra
karl, men han hade gråsprängdt hår och stort “månsken“
i nacken, och dertill hade han fyra barn, hvaraf det
äldsta var äldre än hon sjelf. Nu kunde Regina icke annat
än skratta, hon skakade sitt hufvud och tyckte, att en
viss sak ju i alla fall vore alldeles omöjlig. Det lilla
molnet var borta, leendet hade brutit fram som ett
solsken. Den namnlösa längtan efter något onämnbart hade
återkommit, hon såg än en gång ut öfver nejden och —
det var dock skönt att vara sjutton år!
Midt i detta lynne af ungdomsmod ropade man in
henne. Hon fick då fullt upp att sköta, och när den
sista trakteringen var förtärd, gjorde hon sig beredd att
följa moster Fia ett stycke på vägen.
Björkträden susade öfver dem, och den nedgående
solen kastade öfver fladdrande blad ett rödaktigt sken,
medan vid sidan af dem, långt borta i skogen, några
mörka skuggor redan hade dragit fram, och der, liksom
tillhörande de mörka skuggorna, syntes gafveln på ett
gammalt, gråaktigt hus.
“Derborta ser ruskigt ut.“
“Icke någon annan än Spålotta skulle våga bo der,
tror jag. Hon är allt märkvärdig, hon,“ fortfor Fia. Att
Lars, min snälla gubbe, skulle drunkna, det sade hon
mig redan på min bröllopsdag.44
“Ah!“ sade Regina och smög sig närmare intill Fia.
Flickans ögon hade blifvit större, det underbara hade
något, hvilket liksom slog an en sträng inom henne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
