Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit Fia att känna en riktig lättnad, men som icke
mycket bekymrat Nikolaus, hvilken sprungit förut med
sitt långa hår fladdrande omkring sig, under det han i
stormen nästau tappat andan.
Ja, det hade icke varit ett väder att leka med, och
vattnet i viken hade med våldsamma slag kastat sig mot
stranden. “Gud hjelpe hvar och en, som har sitt bröd
på sjön,“ hade mormor sagt, och när stormen sedan allt
mera tilltagit, och man hört nödskott söderut, så visste
man, att det fanns nödstälda, om lifvet kämpande
men-niskor i hennes närhet. Mången räddningsbåt hade i den
stunden blifvit stött från land. Sjöfolk och fiskare hade
fatt fullt upp att sköta, och denna natt som så mången
annan hade Fia stundom vaknat upp med en suck och
derföre icke blifvit stort störd, när man i stugan burit
in en nästan halfdöd karl, och då hade det blifvit
qvin-nornas tur att bistå.
Ja, den söndagen och den natten glömde hon aldrig!
Fia flyttade sig närmare Regina, och medan de gamla
hågkomsterna lefde i hennes själ, sade hon: “Som sagdt,
det var för omkring tjugo år sedan, och din mor var ännu
inte fullt uppväxt, men en dugtig flicka var hon, och jag*
hade henne hos mig, och hon hjelpte mig så godt hon
kunde. Detta behöfdes också... gubben min hade nyss
gått till botten och sjelf hade jag just kommit upp efter
en svår sjukdom. På den tiden liksom nu fick jag se
mig om efter smulorna, men vi voro flera om dem, och
derföre var det värre. Då förliste en natt härute en
svensk skuta, och kaptenen var halfdöd, när man bar
honom in i stugan till mig. Nå, han qvicknade dock till
och visade sig vara en hurtig och dugtig karl. Han
fastade sig vid min gosse och gossen vid honom, och så
bjöd han sig att taga honom som sitt eget. Nikolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
