Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat vara så älskvärd, att han fogat si g efter
omständigheterna.
“Gutår,“ fortfor herr Berglund och höjde sin kopp.
“Alla vackra flickors skål!“
“Regina ?“
“Henne bry vi oss icke om, min kära Åkerson, låt
oss låtsa, som om det regnar ... Då flickan bär ring,
blir det ett annat ljud i skällan, och hon blir då inte den,
som gömmer sig.“
Så der småpratade en stund herr Berglund, och herr
Akerson, som dervid tycktes njuta af en högönsklig
välmåga, sökte omsider efter Regina. Då hon icke stod till
finnandes, sade modern några ord om “en blyghet, som
snart skulle försvinna,“ hvarpå han sände den unga flickan
en hjertlig helsning samt satte sig upp i vagnen bredvid
sin blifvande svärfar.
Om herr Åkerson i denna stund kunnat se Regina,
der hon högt gråtande sprang öfver ängsstigen och bort
mot moster Fias bostad, hade han kanske dragit ett och
annat i betänkande. Att det icke brådskat med några
fastegåfvor, hade kanhända blifvit ett resultat. Nu i
stället räknade han ut, hvad han ungefärligen skulle
handla, medan han hörde på Berglunds långa tal om ett
lyckligt slut på enkestånd, väluppfostrade, unga qvinfolk
och välförsedda bo m. m. samt kände sig allt nöjdare till
mods, under det Regina blef allt olyckligare för hvart
steg hon tog, tills hon andtruten och förgråten trädde in
i mor Fias kammare.
Derinne var en riktig villervalla. En stor reskoffert
stod midt på golfvet, en sommaröfverrock låg kastad på
en stol, och en svartklädd herre höll Fia om lifvet, och
Fia sjelf ropade, att hon var den lyckligaste menniska
på jorden. Tårarne kommo icke mera fram i Reginas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
