Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon, som i hast blifvit större än vanligt, medan de
upphettade kinderna behöllo sin höga farg.
Nikolaus var kommen, Nikolaus, som Fia icke hade
sett sedan han var fem år gammal, och nu var stora
karlen. Han fick stå upp och mäta sig med Regina, och
då han befanns vara mera än hufvudet högre än flickan,
skrattade Fia och grät. Det var henne alldeles, som om
han ännu bordt vara det barn, hon burit i sina armar.
Hon talade om den oförgätliga söndagen, då han varit
med henne i kyrkan och lagt sin första slant i hofven —
ja, den hade burit välsignelse! Hon talade om den dagen,
då han dragit bort med kapten Ahlstedt. Hon hade då
gifvit sin son i Guds hand, och det hade gått honom väl;
hon hade trott, att hon aldrig skulle få återse honom,
och nu satt han här bredvid henne, huru oväntadt, huru
öfver all beskrifning oväntadt — under den långa tiden
hade han då icke glömt henne.
“Jo, han hade, han kunde icke förlåta sig sjelf. Han
hade tagit de goda dagar, som bjödos honom, och om
modren vore död, eller ej, hade han icke stort frågat
efter — kunde hon väl förlåta ?“
“Åh, han hade varit en sådan liten oförståndig stackare,
det var ju icke något annat att vänta.“ Fia höll en af
hans händer i sina och såg spörjande på honom. Hon
ville lära känna hans hjertas innersta tankar, och huru
han haft det derborta i det främmande huset.
Der hade han snart fatt en fast plats, fortfor han
att förtälja, kapten Ahlstedt hade varit som en far för
honom och sörjt för allt. Det hade varit ett muntert
hem, ett gladt umgängeslif, flygande lockar, leende
ansig-ten, blomdoft och musik. Der hade han växt upp, der
hade han rört sig som i sitt rätta element.
För två år sedan upphörde plötsligen detta angenäma
samlif. Fru Ahlstedt låg på sjukbädden. Hon rycktes
VjOOglC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
