- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1880 /
40

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvilken solig dag var det icke! Den syntes enkom
bestäld för en utflykt i skogen. Regina och Nikolaus
svärmade snart som tvenne fjärilar emellan tufvorna,
medan Fia följde dem och tyckte, att hon liksom blifvit
ung på nytt. Det var emellan dem ett muntert glam,
som stämde väl öfverens med insekternas surrande. Om
Fia prisade sig lycklig, så gåfvo de båda unga kanske
icke efter i den känslan, fastän de icke högt talade ett
ord härom. De blickade endast stundom på hvarandra,
och detta var ett språk, som kom dem både att rodna
och småle. Det var en dag af idel solsken och lycka,
och när Regina slutligen efter afskedstagandet kom att
fasta sina ögon på en prestkrage, böjde hon sig ned och
bröt af den, ryckte bort de hvita bladen och log. Alla
lifvets förtretligheter voro glömda i den stunden, en hög
färg drog öfver hennes ansigte — det var dock skönt att
vara sjutton år.

3.

Med buller och bång hade skomakare Berglund
dragit in i hemmet igen. Det syntes på honom, att han
kände sitt värde, och Bertil Åkerson, som stod under sin
blifvande svärfaders inflytande, hade sett helt mäktig ut,
der han på bordet radat upp en mängd paketer, hvilka
Regina med ett häpet uttryck tycktes betrakta.

“Nej, nej,“ sade hon och sköt med båda händerna
bort den brokiga grannlåten, “jag vill ingenting ha,
ingenting alls.*4

“Det är på det viset,“ sade Berglund skrattande,
“att flickan icke tar dig för dina gåfvor utan för din
egen skuld.“

Regina var blek, der hon nu stödde sig mot soffan,
och hon hemtade djupt efter andan. Den sedvanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1880/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free