Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regina hade vändt sina steg mot hemmet, men så
fort Fia och Nikolaus voro ur sigte, sjönk hon ned på en
tufva och satt der länge med ansigtet doldt mellan händerna.
Solen hade gått ned, sommarskymningen föll, och
alltjemt satt hon stilla qvar. Hon blickade nu upp.
Skogens skuggor började liksom öfva en lockelse öfver
henne. En hop gamla, halft förglömda sagor döko upp
i hennes minne, sagor fulla af kärlek och hat, af fröjder
och qval. Alltjemt såg hon bort mot skogen, i det hon
reste sig upp, och med lätta fjät gick hon nu i motsatt
riktning mot hemmet, rakt bort mot det håll, der
Spå-lottas koja allt mer och mer sammanblandades med
skuggorna.
Regina kände en lätt feberrysning, under det hennes
steg blefvo snabbare. Nu hade hon nått kojan och klef
raskt öfver dess tröskel.
Der drog hon ett djupt andetag. Hon gjorde sig
icke reda för hvad hon egentligen önskade, hennes eget
dåraktiga, unga hjerta hade drifvit henne framåt, bloden
brann i hennes ådror, de gamla sagorna gycklade för
henne med ett trovärdigt sken, och hennes uppjagade
inbillning kallade fram bilder af mer än en ungmö, som
på ett underbart sätt blifvit räddad från en efterhängsen
friare, för att sedan i lust och gamman bygga bo med
den hjertans kär, hon måhända redan hade valt. Hon
kände feber i sitt blod, och ändå skakades hon af en lätt
frysning, och halft förskräckt drog hon sig åt sidan, i
det Lottas småplirande ögon glimmade emot henne.
“Ah, ett sådant fint främmande. Jag kände just på
mig, att jag skulle få ett sådant i qväll,“ snattrade den
gamla, hvars skröpliga gestalt hade rest sig upp från sin
nedhukade ställning vid spiseln. “Stig för all del in .. .
var inte rädd, men stäng dörren, för när den är öppen,
röker det in/‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
