Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört henne säga mycket, som icke vore oäfvet, och att
flickan fatt höra något riktigt gripande, det vore
tvärsäkert, hvilket på intet sätt minskade den gamla
qvin-nans anseende.
“Låt oss icke tala om det framfarna,“ hade fru
Berglund sagt, då Regina bad om tillgift för sin dårskap.
“Hvem vet ej, att ungdom och visdom inte följas åt.“
Och med detta utslag nöjde sig herr Berglund —
den sjuka fick ju icke oroas, men ute i verkstaden tog
han sin skada igen och muttrade långa haranger om
oförlåtliga dumheter, som jagat en hederlig friare på flykten.
Att Bertil Akerson på detta sätt tagit saken, deraf
kände sig Regina helt lätt om hjertat. Det dröjde icke
länge, innan hon åter kunde gå till sina dagliga sysslor,
och då hon på fristunderna började läsa för Nikolaus, och
när denne sade, huru lättfattlig hon var, nickade herr
Berglund — flickan bråddes fullkomligt på fädernet. Till
och med herr Berglund lät emellanåt sitt ljus lysa och
yttrade sina tankar om utmärkta män, och om Nikolaus
icke vore fullt så foglig i sina åsigter som Bertil
Akerson, så var det ju ganska karlavulet att vara man för sin
hatt, det hade skomakaren alltid sjelf varit, och han
skakade helt aktningsfullt den unge mannens hand.
Men Regina icke allenast läste och bildade sitt
förstånd, hon hade också god tid öfver för små utflykter i
gröngräset, och der hon nu slagit sig ned, såg hon sjelf
så ljus och bländande ut i solskenet, som om hon lånat
af dess strålar åt sina ögon.
“Jag skall snart resa bort för att ordna min
ställning,“ sade Nikolaus. “Någon rikedom har jag icke,
men nog för att föra ett lugnt och lyckligt lif, och när
jag kommer igen, så tar jag mor med mig, och...“
Han sade icke mera, och Regina svarade ej ett ord,
men hon vågade icke att se på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
