Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Flinthård.» Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så växte han upp och hårdnade till,
Blef öfvad i lögn och elände;
Ej vid hans förbrytelser dröja jag vill,
Det hände till slut, hvad som hände;
Och så vordo han och samhället qvitt,
När rättvisan hade gjort sitt.
Men solen log mildt mot en droppe, som låg —
Af skarprättar’n glömd — uppå backen:
Ett kärleksbehöfvande hjerta hon såg
Hos bofven, som nyss mistat nacken.
Hon mindes hur pilten emot henne log,
När strålar i molnen hon slog.
Hon mindes den hemlöse gossen så väl,
Som setts mellan byarna vandra;
Hon sett henne hårdna, den ynglingens själ,
Som aldrig fann mjukhet hos andra. ..
Hon mindes hans lif ifrån början till slut;
Hon mindes . . . hans moders förut...
Hon ser på sitt eget upphöjda vis
På allt, som inunder befinnes:
I sjelfva det hjerta, som stelnat till is,
Det jollrande barnet hon minnes —
Och derför så mildt hon på blodsdroppen såg.
Som glömd uppå galgbacken låg.
Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
