Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Flinthård.» Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Flinthård“.
lerr pastorn hemkom, han var så blek,
Han följt en som mistat nacken;
Men tyst lekte solen sin bländande lek
I gräset på afrättsbacken,
Der rättstjenar’n stampade mullen till sist:
“Nu blir han der, tror jag visst.“
Hans rätta namn ingen menniska sad\
’ För “Flinthård“ han gick och gälde —
Det tycktes dock, som om på slutet han bad,
Fast ord ej ett enda han fälde;
Men när sista gången mot ljuset han såg,
En bön i hans öga låg.
‘‘Hvem var han,“ du frågar; tag detta som svar:
Ack, dyster hans saga är vorden!
Han hade ej mor och han hade ej far;
Han var liksom regnad på jorden —
Förstås: nog funnos de till, begge två,
Men icke för honom ändå...
Ty fick han nå’nsin en vänlig blick.
Så var det af solen, den klara;
Och om det barnet en smekning fick,
Så var det af änglarne bara;
Och kysstes i lifvet den gossens kind,
Så var det af himmelens vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
