Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angränsande trakters karta undergick en väl behöflig
revision, betydande samlingar gjordes, hvarigenom
kännedomen af de arktiska trakternas växtlighet och djurverld
— såväl den nu lefvande, som länge sedan svunna tiders
— blef betydligt vidgad och räitad. Öster om
Spetsbergen skådades vid horisontens rand bergstopparne af
ett obekant land, hvari N. på goda grunder trodde sig
kunna söka det af holländaren Giles 1707 upptäckta,
efter honom benämnda, men på nyare kartor utelem
-nade Giles land (nu vanligen benämnd t Kung Carls
land). Arets ovanligt gynnsamma isförhållanden ingåfvo
dessutom goda förhoppningar, att man på hösten skulle
kunna segla högt upp mot norden, men ankomsten af
trenne förlista skeppsbesättningar, hvilka måste upptagas
och till Norge öfverföras, tillintetgjorde dessa planer.
Dessa trenne, nu fullbordade Spetsbergs-expeditioner
hade till sitt egentliga ändamål haft naturhistoriska
undersökningar. Endast i planen för den större bland dessa,
1861 års, hade ock ingått, att man skulle försöka
framtränga så långt som möjligt mot norden, helst till sjelfva
polen. Ett upprepande af Parrys bekanta isvandring 1827,
hvarunder 82° 45’ n. br. nåddes, syntes bäst kunna leda
till dét föresatta målet, blott med den förändringen i
planen, att man i stället för renar skulle såsom dragare
af proviant och andra förnödenheter använda hundar. Ett
större antal sådana hade derför medtagits, men dels en
af isen förorsakad, långvarig fangenskap i Treurenbergbay,
dels den (relativt) varmare årstidens olämplighet för
dylika vandringar vållade, att ej ens ett försök i den
rigt-ningen kom att göras. Under de sedan dess förflutna
åren hade, isynnerhet genom den bekante tyske geografen
Petermanm nit och ifriga agitation intresset för arktiska
färder med nordpolens uppnående till hufvudsyfte blifvit
allt lifligare, livarjemte sagde vetenskapliga auktoritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
