Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ehuru saknande h varje på egen erfarenhet grundad t
stöd derför — med bestämdhet, envishet samt till och med
bitterhet framhöll en seglats ända till nordpolen såsom
en sak, som ej kunde vara förenad med synnerligen stora
svårigheter. De gamla holländska skepparnes fantasier
om ett “öppet polarhaf*1, hvimlande af de präktigaste
hvalar, fingo i Petermann en nästan fanatisk försvarare,
som betraktade hvarje tvifvel eller motsägelse såsom
hardt när kätteri. Det gälde endast att finna en väg —
och en sådan måste finnas — genom den isgördel, som
mot söder omslöt detta öppna haf, och sedan kunde man
med fylda segel styra kosan rakt på noVdpolen. Men
äfven denna isgördel, hvars tillvaro ej kunde förnekas,
hade föga att betyda; tvärtom — “en öfver nordpolen
löpande linea utmärker kortaste vägen från Europa till
China“ och på denna väg torde man “ingenstädes kunna
påträffa sådana ofantliga ismassor, som dem, med hvilka
våra post- och handelsfartyg måste på hvarje fard till
Australien (!) vara beredda att i antarktiska hafvet komma
i beröring“.
Den under de trenne redan fullbordade expeditionerna
vunna erfarenheten hade visserligen stält N. såsom en
afgjord kämpe i deras leder, hvilka uppträdde såsom det
öppna polarhafvets motståndare. För att emellertid komma
“from sounds to things“ var nödigt, att ett försök gjordes,
och detta på sådant sätt, att man hade utsigt till bästa
möjliga framgång. Någon eftertanka gaf ock vid handen
— och erfarenheten från 1864 bekräftade detta — att
skulle någon årstid lemna större utsigt att med fartyg nå
högre upp mot polen, än man förut lyckats komma, så
skulle denna vara senhösten. Visserligen har man då
att kämpa med våldsamma stormar och mörka nätter,
men å andra sidan borde isen då vara af sommarvärmen
sönderfrätt, af vindar och strömmar skingrad, så att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
