Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemannade fartyg, nemligen ångbåten “Polhem“, förd af
löjtnant L. Palander, och briggen “Gladan" med löjtnant
G. v. Krmemtierna såsom chef. Meningen var, att
sistnämnda fartyg skulle till någon af Sjuöarne, förslagsvis
Parrys ö, transportera materialier till ett boninghus, kol
och andra förnödenheter, samt derefter återvända hem.
I det uppförda huset skulle öfvervintringen ske under
trägna vetenskapliga sysselsättningar, och derifrån skulle
vandringen mot norden anträdas, sedan solen återkommit
efter den långa vinternatten. Dessutom skulle en
utflykt till Giles land försökas, och för öfrigt alla tillfällen
till insamling af naturföremål, observationers anställande
m. m. flitigt begagnas.
Under redan fullbordade färder hade det blifvit nästan
en trosartikel, att under Nordenskiölds ledning hade man
ständigt “Caosar och hans lycka" ombord. “Nordenskiölds
tur" (mera familiärt kallad “bondtur") var nästan en lika
god faktor vid planers uppgörande, som trots någon annan.
Men denna gång tycktes den helt och hållet blifvit
<|var-glömd hemma, och hela färden utmärkte sig genom en
nästan oafbruten serie af motgångar. Istorhållandena
visade sig 1872 svårare, än de i mannaminne varit; i
stället för att redan tidigt på sommaren kunna nå
Sju-öarne, blef expeditionen ända till September månads
början af ismassor qvarhållen nära Yest-Spetsbergens
nord-vestra hörn, och med knapp nöd kunde den slutligen den
3 Sept. nå den lilla viken Mosselbay, der man beslöt
öfvervintra ej obetydligt sydligare, äu från början ämnadt
var. — Genom sina undersökningar under
Grönlands-farden ansåg sig N. hafva vunnit visshet derom, att - •
trots den erfarne polarfararen Payers alldeles motsatta
åsigt — hundar äro olämpliga såsom dragare på längre
slädfärder, och dcrför hade med ej ringa besvär och
kostnad en mängd renar samt till deras utfodring behoflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
