Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renmossa anskaffats; ett särskildt fartyg, ångaren “Onkel
Adam“, kapten L. Clase, hade t. o. m. för detta ändamål
förhyrts. Redan 3 dagar efter att renarne satts i land
vid Mosselbay, rymde de emellertid sin kos under en
snöstormig natt och kunde — med undantag af en enda
— ej vidare anträffas. Betänkligast var, att expeditionens
tvenne, på en öfvervintring alldeles oförberedda
transportfartyg några timmar före anträdandet af sin tilltänkta
hemfärd blefvo inneslutna af is och qvarhållna till
nästkommande sommar, och strax efter detta missöde hotades
de sålunda frivilligt eller ofrivilligt öfvervintrande
sven-skarne att såsom gäster för vintern nödgas mottaga ej
mindre än 58 norska fångstmän, hvilkas fartyg likaledes
fangslats af isen. Hade man nödgas upptaga alla dessa,
skulle näppeligen annat än hungersnöd, kanske död, hafva
väntat dem alla. — Och icke härmed nog; på
“expeditionens svåraste dag“, den 30 Jan., voro under en rasande
storm alla tre fartygen nära att förlisa och kunde endast
genom de mest forcerade ansträngningar räddas. Listan
på missöden och vedervärdigheter af hvarjehanda slag
skulle lätt kunna förlängas, men det anförda är nog för
att inse, att denna färd var långt ifrån någon lustresa.
Sjelfva vandringen mot norden lemnade ock ett
resultat, hvilket ej ens blef så stort, som den värsta pessimist
före afresan skulle trott sig kunna förespå. Trots de
ihärdigaste och kraftigaste ansträngningar lyckades man
blott att nå de sydligaste af Sju-öarne, och från höjderna
derstädes kunde man öfvertyga sig, att på en vidare
vandring mot norden ej var att tänka. Äfven der, hvarest
förf. till denna uppsats sjelf 1868 såg isen ligga så jeinn,
att en jemförelsevis behaglig slädfärd ingalunda syntes
höra till omöjligheterna, lågo nu väldiga isblock i kaotisk
villervalla hop vräkta och upptornade på hvarandra, och
mot sådana förskansningar löper äfven den käckaste
för-gäfves till storms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
