Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Erik Nordenskiöld. Teckning af Th. M. Fries. Med porträtt af Nordenskiöld i stålstick samt träsnittsvignett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vare emellertid härmed ej sagdt, att denna
expedition blef utan allt resultat. Långt derifrån! Afven
denna gång lyckades det N. och hans käcka kamrater
(bland hvilka en italiensk sjö-officer) att åstadkomma
betydande naturhistoriska samlingar samt göra iakttagelser
af ej ringa värde. Särskildt må påpekas de derunder
verkstälda, talrika och noggranna fysiska, meteorologiska
och astronomiska observationerna, och icke minst de
oväntade resultat, hvartill expeditionens botanist kom
beträffande växtlifvet på hafvets botten under den flera
månader långa, bistra vinternatten. Särskildt bör dessutom
framhållas en längre, lika besvärlig som intressant
vandring, hvilken N. och löjtnant Palander företogo längs
det s. k. Nordostlandets nord- och ostkust samt sedan
tvärs öfver dess inlandsis, och hvarunder denna, förut
föga kända landsträcka först blef noggrannare kartlagd.
Något försök att nå Giles land kunde deremot ej göras;
detta hade emellertid föregående sommar af norska
fångstmän med fartyg uppnåtts.
Säkerligen väntade de flesta, att denna expeditions
motgångar skulle såväl gifva N. afsmak för fortsatta
arktiska företag, som ock komma hans frikostige
nuece-nats, d:r Oskar Dicksons, intresse derför att svalna. Detta
var dock så långt ifrån förhållandet, att redan strax efter
expeditionens hemkomst 1873 penningar af honom
erbjödos för utrustande af en ny fard. Ett annat mål vinkade
dock nu. Redan mot slutet af 1860-talet hade norska
fångstmän visat, att det öster om Novaja Semlja belägna
Kariska hafvet ingalunda förtjenar sitt gamla öknamn
“Polarhafvets iskällare44 *), utån att man vissa tider af
*) Till mera komiska episoder i den arktiska forskningens
historia hörer det egendomliga försvar för denna benämning, hvarmed dess
— för öfrigt mycket framstående — upphofsman på sistone
framkommit. Iskällare blifva ju ger na fram på sommaren istomma, och
ny tillförsel af is behöfves derför om vintern!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
