- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1880 /
125

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillet i Stockholm. Ett blad ur hufvudstadens intellektuela lif vid slutet af 1840-talet, tecknadt af Arvid Ahnfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man, kgl. sekter Hedlund, komministern
Kjellman-Gö-ransson och auditören Blanche. ‘‘Kl. 10 på
söndagsafto-nen,“ yttrar en beskrifvare i Aftonbladet, “afgick fartyget,
och ännu långt ut på sjön vexlades hurrarop, hvilkas
styrka och lif vitnade 0111 den entusiasm af vänskap, som
alltid väckes i unga bröst vid ett emottagande sådant
som det Konstnärsgillets medlemmar rönte i Yisby:
mången delade den sinnesstämniug, hvaruti ett af stadens
unga fruntimmer yttrade vid afskedet: ‘l)et är förbi —
jag* är förtjust*.“

Ot

Som prof på den stundom rådande skämtsamma andan
i Konstnärsgillet må omtalas, huruledes G. H. Mellin
uppträdde en februariafton 1848 och berättade en saga
om en varelse hvilken egentligen icke borde kunna anses
vara obekant i Konstnärsgillet, ett fruntimmer, som ännu
icke, så vidt han visste, var gift men hade en friare,
hvilken med all ge v alt ville hafva henne ansedd och
kyrktagen som sin fästeqvinna.

Man kan säga att hon är bra gammal — fortsatte
talaren — om man skall rätta sig efter prestbetygets
årtal i häfderna, men hon ser icke ålderstigen ut, emedan
hon förstår att alltid kläda sig efter nyaste modet. Det
var en tid, då hon, vid sitt första uppträdande här i
norden, var allvarsam och melankolisk. Hon var fallen
tor att gråta eller skratta, äfven när det minst passade
sig, och sokte ensamheten och månskenet. Det var vid
den vigtiga åldern, då hennes familj tyckte att det kunde
vara tid på att föra henne ut i verlden. Stackars flicka!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1880/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free