Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillet i Stockholm. Ett blad ur hufvudstadens intellektuela lif vid slutet af 1840-talet, tecknadt af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fraktar Gud och ärar kungen,
Som gifvit med sig utan split,
Och Danas drott blir högt besjungen! —
Nog var han nu så illa tvungen,
Men det hör kanske inte hit.
Der går en härold genom tideu,
Som skriker ut af hjertats grund:
Eius en nation, som ej är vriden,
Den tål ej mera lås för muud,
Och snart kanske behöfs der bara
En timmes rop: «konstitution»!
Och kejsare och kungar svara:
«Med högsta nöje! Må så vara!
Ofantligt gerna, min nation!»
Om purpurn villigt svarar: gerna!
Det blifver nu en 9ak för sej,
Men föga hjelper dock att spjerna
Och svara millioner: nej!
På väggarne stå ord och glöda
Annu, som för Belsasars tron.
Diu genius bor ej hos de döda,
Han lefver än, du Galliens röda,
Bloddrypande revolution.
Eget nog ljöd denna stormklocka i Konstnärsgillet
samma dag (22 febr.) och nära nog samma timme, som
revolutionen utbröt i Paris. Opinionsyttringen inom det
eljest fredliga gillet ådrog sig derför en viss
uppmärksamhet äfven på allerhögsta ort, när nämligen
underrättelserna från den franska hufvudstadeu hunno fram till
den svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
