Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillet i Stockholm. Ett blad ur hufvudstadens intellektuela lif vid slutet af 1840-talet, tecknadt af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur långt borta från Stockholm än scenen för
händelserna låg, visade det sig likväl, att afståndet inom
idéernas och känslornas verld icke följer miltalets
proportioner. Den 7 mars — ty så lång tid åtgick för notiserna
från Frankrike före telegrafens tidehvarf! — började
revolutionen i Paris att sysselsätta sinnena i Stockholm och
utgjorde föremålet för alla tankar och all
uppmärksamhet lika mycket som alla öfriga göromål tillhopa. Gamla
män, som mången skulle ansett förtorkade, syntes med
tårar af entusiasm i ögonen; personer som man skulle
trott föga intresserade för politiken, lyckönskade hvarandra
under hjertliga handtryckningar, liksom hade de varit
fransmän; partier bildade sig på värdshusen, der skålar
tömdes för det tappra pariserfolket och marseljäsen
uppstämdes, och på eftermiddagen sprang mången
champagnekork till firande af det underbara dramat.
Omkring en vecka senare fick den svenska
hufvud-staden upplefva ett par ganska oroliga dagar: verkliga
emöter egde rum och blod flöt på gatorna. Yi kunna
här naturligtvis endast i förbigående omnämna dessa
tilldragelse)-, men det är ju ett rätfe minnesvärdt faktum,
att en förening af literatörer och artister i väsentlig mån
bidrog till lugnets återställande. Ett antal personer hade
redan blifvit dödsskjutna af militären och många voro
sårade, då man började fundera på andra medel än kulor
och krut.
I Aftonbladet skrefs (20 mars): “Bland yngre
medborgare af medelklassen är nu en allmän önskan att bilda
ett nationalgarde till ordningens upprätthållande. Vi
kunna icke annat än på det högsta önska framgång åt
denna tanke, hvilken är af högsta nöd påkallad; ty onekligt
är, att sinnena bland den lägre klassen visa symptomer
som icke äro lugnande för de kommande dagarna, och så
mycket mera att beklaga, som man hos pluraliteten icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
