Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillet i Stockholm. Ett blad ur hufvudstadens intellektuela lif vid slutet af 1840-talet, tecknadt af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon konstnär eller konstvän torde ännu erinra sig
den tidpunkt af svenska konstens historia, som ligger
bortom året 1846. Den samma var i många fall
ogyn-sam for en friare konstutveckling. 1 hvad mån detta
kunde bero af några särskilda förhållanden inom
Akademien, vare sig uti institutionernas beskaffenhet eller deras
tillämpning, är ej lätt att afgöra; alltnog, sanningen
fordrar det erkännande, att andan hos hufvudstadens yngre
konstidkare i allmänhet var stämd emot Akademien. Man
klagade öfver skråtvång, själlös formalism och pedantisk
ensidighet, samt längtade efter ett friare, friskare och
rörligare lif inom konsten. Härtill kom äfven ett ökadt
behof af bildning och ömsesidig beröring emellan
konstnärerna sjelfva, lifligare i samma mån de hos den större
allmänheten saknade detta högre deltagande, hvarförutan
konsten aldrig blir annat än en drifhusväxt, förvissnad
så snart den flyttas ut i den friska luften ifrån
örtagårds-mästarens kalidarium. Man kände att vilkoren för ett
ädlare nationelt konstlif saknades öfverallt, hos
Akademien och hös konstnärerna sjelfva, och att dessa vilkor
endast kunde vinnas genom att omflytta konstens exotiska
planta på en nationel grund, genom att sålunda gifva
den en karakter, som harmonierade med vår
folkegendomlighet, samt ställa de yngre konstidkarnes egen sociala
och estetiska bildning i närmare öfverensstämmelse med
tidens fordringar och med konstens egen högre idéela
uppgift.
Med ett ord, Konstnärsgillets stiftelse var icke annat
än en de yngre konstnärernas emancipationsakt från det
tryckande i den af Akademien vidhållna gamla
klassici-tetens anspråk, samt proklamationen af en mera
mångsidig och framför allt mera nationel riktning i den
svenska konsten. 1 sakens natur ligger, att så länge dessa
fordringar, redan på grund deraf att de voro nya, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
