Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom egen kraft. Berättelse af «Saxon», Med 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två månader hafva förflutit.
Det var midsommardagen. Socknens
nattvardsung-dom — således äfven Svante och Gerda — hade samma
dag emottagit sakramentet för första gången; dagen förut
hade de konfirmerats
Qvällen hade inbrutit.
De unga hade — Gerdas föräldrar ovetande — ett
möte på kyrkogården. Der fingo de åtminstone vara
ostörda. Rädsla för spöken och dylika, endast i en sjuk
eller öfverretad hjerna befintliga fantasifoster, afhöllo de
nyfikne från platsen, vid denna sena timma.
"Ja," hördes Svante säga, "det är nu oåterkalleligen
bestämdt, jag reser i morgon; och går allt väl, så äro vi
om ett par veckor skilda af verldshafvet."
Gerda — som, då hon med de af tårar fylda blå
ögonen blickade upp, verkligen var skön — slöt sig
närmare Svante och snyftade.
Han kysste bort tårarne och fortsatte: "Gråt icke,
käraste Gerda! det blir ju ej bättre för det; — jo,
kanske tårarne lindra smärtan, och gråt då ut riktigt! —
Yi tillhöra ju hvarandra i lif och död, skilde oss än tusen
verldshaf, och hade vi än aldrig så många menskliga
fördomar att bekämpa. Jag vet så väl, huru mycket man
har att säga om mig — den högfärdige handlare-Annas
pojke — men jag skall genom egen kraft söka att bli min
egen lyckas smed och besegra alla hinder. Jag skall
låta verlden se, att endast den är värd aktning, som sjelf
gjort något god t, och endast den vanhederlig, som sjelf
gjort någon dålig handling. Man må gerna kalla mig
uppblåst, sjelfvisk och egenkär, men jag skall visa, hvad
en menniska kan åstadkomma, då hon utvecklar den
arbetskraft och viljestyrka, naturen nedlagt i hvarje
mensk-ligt bröst. Och när jag kommer tillbaka, att hemta min
brud, då skola vi lefva som i ett paradis och jag, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
