Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romangriller. Ett utkast af Ernst Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den kyla, som spred sig från hennes blick, hennes
kärlekslÖsa, liknöjda väsen, — hennes hjerta?
Och till råga på allt kom svärmor på besök. Malte
hade aldrig rätt kunnat med den nådiga fru friherrinnan,
som hade så mycket teorier, var så ytterst fint bildad
och så ästetisk, att hon hade ett: “Vischer säger “ —
eller “Taine anser“ — till hands, bara det var fråga
om att välja färg på en klädning eller köpa en roman
att läsa i hängmattan. Han stod sjelf alltför fast rotad
i det verkliga lifvet och hade för mycket kärna, för att
kunna sympatisera med denna ihålighet och detta
gagnlösa teoretiserande. Lyckligtvis blef besöket ej
långvarigt. Friherrinnan var på väg till Trouville, der hon
hade hört sägas att Taine i sommar skulle uppehålla sig
och der hon hoppades att fa göra den store mannens
bekantskap. Hon hade föresatt sig att återkomma
der-ifrån mea hans fotografi med egenhändig namnteckning
— “vänskapsfullt“ — på baksidan. Hon var hjertängslig
att han skulle ha rest, när hon kom dit, och kunde ej
förmås att stanna på Almviken längre än en dag. Efter
att under några timmar ha pratat huset fullt med
bålstora fraser om realism, pseudo-idealism, naturalism och
eklekticism, reste hon med löfte att genast vid
ankomsten till Trouville skrifva och berätta om “den store
ate-isten“ fans på platsen.
Det var en qvalmig eftermiddag följande vecka.
Hettan hade drifvit de båda makarne att söka skydd
under de stora lindarne på gården; Doris broderade och
Malte var sysselsatt med att laga i ordning sin långref.
Konversationen gick trögt, och det var med en suck af
lättnad de sågo Annette komma med postväskan. Han
öppnade den ifrigt.
“Är det några bref?“ frågade Doris utan att se upp
från arbetet.
Sven, 1880. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
