Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romangriller. Ett utkast af Ernst Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne? Vackert också! Ingen verUigt förälskad aktä,
man kan sitta och äta bigaråer med den trankilaste min
i verlden, medan hans hustru berättar, att löjtnant X.
bjudit henne på segelparti, eller att den unge vackre
artisten på villan bredvid tecknat hennes porträtt i sin
skizzbok. Det är mycket vackert och hedervärdt att inte
vara misstänksam och oresonlig, men det är mycket
tråkigt och retsamt för en ung fru att ha ett sådant
dygde-mönster till man. Hvart tog äktenskapets romantik vägen?
En hel månad utan den allra minsta lilla scen, ingen
åska, ingen storm, inte så mycket som en liten molntapp
en gång på den evigt blåa äktenskapliga himlen! Hvem
kan uthärda med sådant?
Malte väntade och väntade. Men hans hustru var
sig lik. Hon klädde sig, läste sina eviga romaner,
hel-sade på grannarne, seglade med löjtnant X., sjöng sina
romanser till pianot — på senare tiden allt oftare i moll —,
fylde ett helt album med utsigter från nejden i morgon-,
middags- och aftonbelysning, men mest i månsken, och
rodde ofta timtals ensam i sin lilla snipa utmed
stränderna; men aldrig gjorde hon någon min af att närma
sig sin man i kärlek och förtroende som förr. Hvad
skulle han tro om detta? Var det möjligt, att hon kunde
älska honom längre? Hennes ovänlighet — ja, det hade
verkligen gått så långt, att hon numera ofta var ovänlig
— hennes nyckfulla lynne, hvarpå hon aldrig ville lägga
band, fastän hon visste, huru illa han tyckte om det,
hennes bleka kinder, hennes svårmod, hennes böjelse tor
ensamhet — hvad betydde allt detta annat än att hon
hade misstagit sig på sig sjelf, att hennes kärlek ej varit
så stark, som hon trott, att den redan flämtade i
döds-ryckningarne och att alla de leende, rosenkindade hoppets
och lyckans keruber, som svärmat omkring dem,
försvunnit ur synhåll, den ena efter den andra, bortjagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
