Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och Mäster Knuts intåg i Stockholm. Tafla af C. G. Hellqvist. Ett minne från konstutställningen i München 1879 af Karl Warburg. Med en afbildning af nämnde tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spott och lögnachtige blänninger, the Hans Majestät någet
wore för när“. Och vid Morsmessotid drog derför kung
Gösta till Vesterås och gick — med så många af riksens
råd som tillstädes voro — upp i domkapitlet, framläggande
inför kanikerne bevisen på Sunnanväders förräderi. Och
fastän han begått högmålsbrott — heter det — lät kung
Gösta honom blifva vid lifvet, men afsatte honom från
embetet. Mäster Knut, domprosten i Vesterås, redan vald
till erkebiskop, tog hårdt i vid försvaret af sin
embets-broder, “af hvilket konung Gustaf kunde märka, att
emellan dem var något hemligt förbund, och derföre förstötte
han ock honom ur sitt stånd“
Sunnanväders otrohet var klar, Mäster Knuts öde
åter har törhända bestämts af hans alltför ifriga försvar
af den andliga domsmyndigheten i detta mål gentemot
konungens. Men hade han icke förr slutit sig till
upp-viglarne, så gjorde han det nu.
Till en början drog de båda afsatta prelaterne upp
till Dalarne, den gamla härden för revolutioner under
1400- och 1500-talen, och sökte verka för den unge Nils
Sture såsom Sveriges styresman.
Här funno de tillhåll hos presten Jakob i Mora och
en f. d. fogde Peder Grym och drefvo det i sina
uppvig-lingsförsök så långt, att ett formligt uppsägelsebref
utfärdades från dalallmogen i Maj 1525. Detta oaktadt kände
de sig sjelfve icke säkra i Dalarne, utan drogo snart
öfver Kölen till Norge, den dåtida rymningsorten för
svenske politiska flyktingar och förbrytare, hvadan det af
konung Gösta också sades att “Norges rike är vordit ett
röfvarenäste“.
Från Sverige kom bref på bref för att få dem
ut-lemuade. Länge förgäfves. Ärkebiskop Olof Ingebretson
i Trondhjem lyssnade till att börja med icke en gång på
sin egen suveräns befallning härom, men utlemnade ändt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
