Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l)er bor maii godt, man har det stilla,
Man vet ej der af kif och hat.
Väl är den trång, och liten är den,
Men jag har dock i den lagt ner
Allt hvad mig dyrast var i verlden,
Min bästa skatt. Jag har ej mer.
En alm och några anga lindar
De äro der min enda skog.
Der har jag sus af himlens vindar,
Der har jag alltid skugga nog.
På alla sidor mellan träden
Jag har en häck af hvit syren,
Och trasten sjunger sina qväden
Hvar 8ommarqväll från dalens gren.
Här går jag tyst och krattar mullen,
Här ansar jag min blomstersäng;
Men — frågar du — den gröna kullen?
Det är min åker och min äng.
O, visste du, hvad under denna
Sig gömmer, hvad jag der lagt ner,
Du skulle hvad jag känner känna
Och ej ett ord mig fråga mer.
Detta är ieke kallt glitter, ej perlor kastade som
blott en hyllningsprydnad öfver mausolén; nej, hjertat
klappar här af varm och djup känslostämning, och den
formrena dikten ställer åskådlig framför oss maken, som
går der sörjande, under det syrenen doftar i
försommar-qvällen och trasten slår i närheten. Man tycker sig
inandas den idylliska ron på kyrkogården, under det man
äfven med honom instämmer:
Tiden går: än har den aldrig staunat,
Framåt går den, och vi följa vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
