Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låg det än någon rättvisa i begabberiet mot den
tidens Bottiger, är det dock onekligt, att vi från honom
sådan han då var hafva diktalster, hvilka blifvit hela svenska
folkets egendom och äro bland dess bättre lyriska skatter.
Ymnigt strödde Bottiger omkring sig sina alster i
de under de nu följande åren utkommande poetiska
ka-lendrarne Psyche, Hebe, Vinterblommor m. fl., hvilka förra
han samlade i ett år 1833 utkommande band “Nyare
Sånger, jemte öfversättningar af Uhlands romanser “,
hvar-jemte han samma år dels, på uppdrag af sina
promotions-kamrater, höll ett minnestal öfver den unge skalden El.
Vilh. Buda och dels lönades med Svenska Akademiens
pris i skaldekonsten för ett poem: “Gustaf Adolf vid
Liitzen“; redan året derpå fick han Akademiens
heders-accessit, med samma heder som åtföljer stora priset, för
skaldestycket: “Mötet på Odins Hög“. Året 1833 var
äfven i öfrigt ett arbetets år för Bottiger, som då blef
filosofie magister och e. o. amanuens vid universitetets
bibliotek, hvarpå han kort derefter af Samuel Grubbe
kallades till docens i filosofi.
• Kom så året 1835, då den unge och elegante
Bottiger fann det nödigt att se sig omkring i verlden,
hvar-för han en vacker dag skuddade stoftet af sina lotter
och gaf sig söderut genom mellersta och vestra Europa
till Italien. Härunder fyldes hans själ med nya bilder,
och hans blod pulserade friskare omkring i ådrorna. I
Italien njöt han i synnerhet i rikt mått bland de sköna
skapelserna från forn- och medeltid och under en himmel
“evigt blå“, kringböljad af sång och blomdoft, och med
ögat smekt af solguld på de tunga vinrankorna.
Af söderns strålar purpurstänkt,
Begjutet nyss af daggens bad,
Sitt gyllne klot orangen hängt
Bland dunkelgröna blad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
